Och så besvikelsen med Frost...

Sist ut, gick Frost. Min maffiga stjärna som gått så fint på töm.
Jag satt upp och red till paddocken, för var steg så blev han mer och mer motvillig att röra sig. Försökte man pressa på så blev han än mer motvillig och dessutom arg. Efter många om och men så sadlade jag av och longerade istället och vips så var han superfin och maffig igen.
 
Efter mycket frustation och besvikelse så funderar jag på om inte sadeln kan tänkas behövas breddas för honom. Den passar i formen men han har ju breddats något sedan i somras och då var det inte heller några problem med ridningen. SÅ jag ska kika på det idag.