Det gick undan på Husaby idag. Allt som allt var vi där i cirka två timmar.

 

Vi började med att skritta och trava en runda vardera på gången, därefter gick vi in i ridhuset för att longera i alla gångarter. När det fortfarande inte syntes något så frågade veterinären om jag hade med sadel och träns så att hon kunde kolla hur han var under ryttare. Så på med utrustning och ut till ridhuset igen. Åter igen kunde inte veterinären se något. Precis som jag hade berättat för henne, att inget syns, varken på lina eller på de videos som sambon filmat mina ridpass.

 Detta gjorde att jag först tänkte lite uppgivet "Givetvis syns det inte och vi får åka hem utan att veta vad som är fel", men samtidigt var jag lättad eftersom det ändå innebar att det inte var någon led- eller ligamentskada.

 

Som tur var så trodde veterinären på vad jag berättade om vilken känsla jag får när jag rider och i vilka lägen. Detta kunde jag även beskriva under tiden som jag visade hästen riden och verkligen rida honom i de momenten. Att hon trodde på mina beskrivningar ledde till att hon misstänke att det skulle kunna vara något muskulärt, vilket jag tidigare misstänkt, och hon frågade då om jag skulle vilja att equiterapeuten, Charlotta Lindgren, tittade på honom.

 

Självklart ville jag det! Jag vill veta vad som är fel med honom.

 

Sagt och gjort fick vi en tid direkt, så det blev bara att klä av Frost ridutrustningen och gå in till Charlotta.

 

Här tog det inte mer än någon minut, efter att jag beskrivit problemet, innan hon funnit problemet!

 

En sträckning och kraftig blödning i bukens sidomuskel på höger sida! Det förklararade varför han blev så stum och knepig i just de lägen som var. Han var även lite instabil i korset, vilket hon trodde berodde på blödningen samt att han överbelastat vänster bak i inre vadmuskeln. Men blödningen var boven till allt.

 

Så, Forst fick laserbehandling på blödningen, vilket gjorde att det "hårda, spända" släppte, samt ordination att fortsätta rida honom så mycket han kan/orkar och på det sätt som han klarar. Dessutom ska jag smörja in "blödningen" och vadmuskeln med arnika innan ridning samt massera vadmskeln efter ridningen. Detta i cirka en månad för att sedan komma på återbesök hos henne. Hon trodde att han skulle vara bra om cirka två veckor.

 

Hur känns det nu?

Ja, det är oerhört skönt att det inte var några led- och ligamentskador, men en så pass kraftig blödning är ju inte heller jätte roligt. Eller nyttigt. Nu trodde Charlotta att han skulle bli totalt återställd och utan men. Fast ändå, vi hade gärna sluppit detta med.

Jag tycker även att det var skönt att få bekräfta att jag var inne på rätt spår - muskelsträckning - och att jag gjort rätt bedömning om att rida honom lite lätt för att hålla igång muskulaturen. Detta hjälper ju läkningsprocessen.

 

Så, återigen är det en skada som bromsar hans utbildning, men vi kommer resa oss igen och ta vid där vi slutade.