Nu har jag åter haft ett uppehåll, ber om ursäkt för det, men vill inte fylla bloggen med negativitet.

 

Hur som, får börja med det lite ändå. Förra torsdagen var vi iväg och red Frost. Började helt underbart och han var så oerhört mjuk och följsam. Kändes som att det skulle bli ett super-pass. Så började två tjejer ta in några hästar varav en ballade ur i boxen, vilket ledde till att en hingstig Frost ballade ur och jag fick jobba hem fokus hos honom i skritt. När han slappnat av igen så travade jag lite och WOW vilken trav, han slappnade av men behöll pondusen och vilken härlig trav. SÅ plötsligt skyggar han för en häst som oroligt klafsar runt i leran utanför ridhuset och helt plötsligt är Frost halt.

 

Så fort kan det uppenbarligen gå från ett super-pass till katastrof. Suck!

 

Men trots att det gick åt skogen så bibehåller jag och lever på hur bra passet var innan han skyggade. Vilket känsla! Och det är så härligt att veta att "DET DÄR" finns i min häst.

 

Hur har det gått sedan dess då?

Well, det har gått åt rätt håll. Dagen efter syntes ingen hälta på lina, så på lördagen åkte vi iväg och kände på honom. Han var mycket bättre, men något stel i trav och galopp. På tisdagen fick vi hoppa träningen för Jan Schöneman och åkte istället iväg och kände på honom själva. Då var han fin i traven men stel i vänster galopp när man ville ta yttersidan. Alltså går det åt rätt håll, helt klart och mina misstankar känns än mer troliga. Det vill säga att han sträckte sig i skyggningen.

 

Idag får vi se om det har blivit än bättre. Om inte så blir det till att tidigarelägga vet-checken som var tilltänkt senare i höst.