Igår red jag Frost igen, det var ett sådant där pass där inget stämmer. Absolut inget. Han var till och med loj på lina under uppvärmningen.

 

Han gick inte fram riktigt som jag ville, hade svårt att komma igång med kroppen överhuvudtaget. Mina första tankar i sådana lägen är alltid att något inte är som det ska med hästen. Kändes inte som om han riktigt kom igång med sitt högra bak, som han har haft lite problem med att verkligen använda tidigare. Sambon som tittade från marken tyckte att han rörde sig utan några avvikelser men jag kände ojämnheten. Ohalt var han dock.

 

Det var inte så att han försökte komma undan eller bara inte ville, han var nämligen oerhört positiv, ambitiös och både ville och försökte svara på allt jag bad om. Men något tog emot helt enkelt.

 

Man märker nämligen tydligt vad Frost har för inställning och vilket humör han är på. Gott nog är det oftast positivt och arbetsvilligt, men de gånger han vägrar eller inte vill - det märks! Han blir arg, står emot och vägrar röra sig helt enkelt. Man känner verkligen att man har 750 kg vilja och muskler emot sig. Så var inte fallet igår.

 

Jag red på och lade om ridpasset till extra mycket lösgörande, tempoväxlingar, övergångar, sidvärtes, såg till att verkligen kunna runda honom runt innerskänkel och så vidare.  Till slut efter flera funderingar på att kanske ge mig för dagen så kände jag något - som om det lossnade - knäppte till och helt plötsligt så var Frost sig själv igen. Mjuk och fin, ryggen kom upp ordentligt och han kom igång och jobbade genom hela kroppen. Därmed kom även energin tillbaka och han svarade fint för hjälperna. Tyvärr så blev han även trött rätt snart därefter - med all rätt - vi hade ju ändå kämpat på ett bra tag och när det sedan släppte, vad det nu var för spänning, så blir ju kroppen trött.

 

Idag ska han nog få jogga lite på longerlina och få lite linimentmassage så hoppas jag att han är fit for fight imorgon =)