Jag läste inlägget på svtopinion, skrivet av Ponnymamman, ett inlägg med visserligen en god grundtanke men ack så ogenomtänkt, enkelspårigt och någonstans upplever jag en känsla av desperation och maktlöshet.

 

Först och främt, har det på senare tid blivit en rejäl skönhets-märkes-hets i stall och nej jag anser det inte vara sunt.

 

Men helt ärligt - låt oss vara helt ärliga mot oss själva och alla andra.

 

Är detta ett stall-fenomen?

 

Eller är det ett samhälls-fenomen?

 

Tror man verkligen att stall och hästar bildar en skyddsbarriär mot samhället, media eller internet? Tror folk verkligen att det samhälle vi alla - gemensamt - skapat inte skulle påverka ryttare? Det finns inga konkreta fristäder, det har aldrig handlat om "om" utan "när" begären tar över allt - även stallen.

 

Överallt, vart än barnen tittar matas de med ideal, materiella ting - som de bara måste ha! Stallet är inget undantag, med idealkraven att vara "snygg" alla dygnet timmar - varför skulle tiden i stallet eller på hästryggen vara undantaget? Att äga senaste iPhonen - varför skulle senaste ridstövlarna vara undantaget?

 

Förstår inte föräldrar att de SJÄLVA till stor del bär ansvaret för att deras barn har ett "ha-begär", inte bara genom att faktiskt mer eller mindre konstant köpa allt barnen vill ha utan genom att själva vara veka för företagens reklamkampanjer och samhället. Förälderns egna VILL HA-begär och konsumtion. Barn gör inte som du säger - barn gör som du själv gör.

 

Att sedan ge sig på och beskylla bloggarna för märkes-/skönhetshetsen i stallet får mig bara att slå bakut. För mig är det ett tecken på desperation och mindrevärdeskomplex. Mig veterligen är bloggande ett relativt nytt fenomen, medan märkes- och skönhetshetsen i stallen är något jag kan komma ihåg att jag funderade över redan för dryga 10 år sedan. Dessa "barnbloggare" om Ponnymamman påtalar var om möjligt 5 år gamla då så att de skulle vara en "ledtråd" till varför hetsen uppstått känns för mig på tok för enkelspårigt.

 

Vakna upp och se dig omkring - hela samhället består av skönhetshets och "måste-ha-begär", det är så samhället och företagen får oss att konsumera för att de ska gå runt. Man skapar ett behov som man sedan erbjuder en lösning på - vara/tjänst. Att vi människor sedan har fallit i denna fälla och upprätthåller idealen och "behoven" beror bara på att vi är giriga och kanske inte så fullt intelligenta som vi gärna tror oss vara. Fenomenet kallas - konsumtionssamhälle.

 

Den enda fristaden du kan erbjuda ditt barn är den du själv konstruerar - men det kan endast göra om du själv lever som du försöker lära. Var självkritisk och ta en funderare över om du som förälder inte omedvetet planterar in hetsen i ditt barn.

 

Visst detta är inte så lätt som det låter, men dagens föräldrar tar sig sällan tid att faktiskt konversera med sina barn. Att lyssna till hur barnen tänker och upplever saker och hjälpa dem motstå all den press som samhället lägger på dem. Att förklara att man inte är bättre för att man äger massa meteriella ting och specifika märken, utan att man kanske snarare är bättre och starkare om man inte låter sig falla i fallgropen - utan att stå kvar och betrakta omvärden med kritiska ögon.

 

Ett steg i rätt riktning är att jobba på att själv stå emot alla påtryckningar.

 

Så istället för att försöka beskylla oskyldiga människor som själva är frukten av sin tid, eller ett offer för hetsen, se över ditt eget konsumerande och ditt eget liv. Fundera över om du är så mycket bättre!

 

Dessutom - i vår värld där ridsporten är relativt nedtryckt - knappt sedd som en sport utifrån, en sport med en stor portion kvinnliga utövare - vilket är en mindre priviligerad grupp människor, så kanske man istället ska se det positiva med dessa flickor som är så produktiva och drivna.

Våga ge dem en eloge för allt jobb och kanske istället låta ens barn få förebilder något närmre dem i ålder som kan motivera till att våga göra det man drömmer om.